fredag 29 april 2016

Att se saker

För bara några år sedan, vågade jag knappt andas om att jag såg olika väsen i naturen. Men nu känns det som människor generellt är mer öppna och nyfikna på det vi har omkring oss, som inte alla ser.

( Förutom en psykolog jag mötte.... Hon såg mest ut som hon ville spärra in mig, och frågade " hör du röster när du är ensam i ett rum också? " )

Jag hade som barn en stor trygghet i att kunna gå ut i skogen, när allt var jobbigt, hemma eller i skolan. Mina vänner där svek mig aldrig. 
Det gav mig respekt för naturen och känslan att alltid vörda Moder Jord. Aldrig ta mer än det jag behöver och lämna något som gengåva. 

Jag älskar att det numera finns så mycket fantasyböcker, filmer och serier! 
Och att många föräldrar i dag inte viftar bort sina barns berättelser, om vad dom upplevt.
Vad jag minns berättade jag aldrig för någon om mina små vänner, omedvetet visste jag nog att ingen skulle trott mig.

 En sak som är härlig med att uppnått lite ålder, är att jag struntar fullständigt i om någon anser mig galen =) 
Och tack vare internet har jag nu mött många andra som är som jag!

I Kärlek/Wynja

Bild av : Lise Myhre

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar