Det kan ju kanske låta som att jag är en alltigenom god människa, en som bara kvittrar runt, slänger ut goda råd och ler. Men så är det naturligtvis inte.
Men jag är 57 år i år och har lärt mig mycket på vägen hit. ( Mer finns att förstå och lära, som tur är! ) Så kanske kan mina inlägg tända en idé, en gnista hos någon.
Jag har mobbat. Jag har blivit mobbad. Jag blir arg. Jag pratar innan jag hunnit tänka efter. Jag kan ramla tillbaka i att prata skit om folk. Skillnaden i dag är att jag är MEDVETEN om det och försöker förändra.
Jag försöker se det goda i alla och annars fundera på vad jag ska lära mig av situationen.
Något jag dock har stora problem med är orättvisor. Allt från att någon i trafiken utsätter mig och andra för livsfara, bara för denna anser sig ha rätt till det.
Eller när jag anklagas för något jag inte gjort och inte får berätta min version.
Eller när människor drabbas av exempelvis försäkringskassan eller andra myndigheters fyrkantiga " alla är lika " tänk.
Ja, det finns massor jag kunde räkna upp.
Jag har inte hittat något sätt att tackla sådant, ännu!
Vi föds som gnistrande diamanter, sedan läggs lagren på, hur vi ska vara, bör vara, hit å dit.
Och att ta mig ur det jag itutats att jag skulle bli, det tar sin tid.
I Kärlek/Wynja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar