Åldersnoja?

Fem dagar kvar. Om fem dagar är det 57 år sedan jag föddes. ( Eller sedan denna kropp föddes, för jag tror ju att själen är odödlig. )
Jag har, sedan dag 0, varit som flickan till höger på bilden. Så med entré i mammas födelsedagstårta, sågs jag som ganska besvärlig redan då jag föddes. 

Jag har fortsatt att vara den flickan, och även om kroppen åldras och jag samlar vishet och erfarenheter finns hon kvar. Jag har till och med jobbat på att få fram henne helt i ljuset igen! ;)

Så direkt " åldersnoja " har jag inte. Men det ÄR irriterande att kroppen inte hänger med till 100 längre. 
När man var ung, såg jag ju alla över 30 som tanter och gråa gubbar, och vid 50, då var man halvdöd. 
Nu är det ju inte så, för faktiskt känner jag mig som alla mina åldrar. Ibland 16 år och uppkäftig, ibland som 5,  i min magiska värld. Jag försöker plocka ut det bra från alla dessa år av livserfarenhet.

Men att klättra i träd funkar inte längre. Vissa rörelser är smarta att avstå, fast ibland kan jag inte låta bli. Så det är väl den åldersnoja jag kan känna, att kroppen inte hänger med i mina svängar. 

I Kärlek/Wynja